Terminologiska magsår

Jag tror att jag har ett par annalkande blodforsande magsår framför mig. De kommer från det terminologiarbete som huggit mig de senaste två veckorna. Jag har nog aldrig gjort något så svårt (“utmanande”) som att skriva en ordlista. Det är svårt att veta var man ska börja. Men till exempel: Vad, mer exakt, är egentligen en fackterm? Var ska man dra den undre gränsen? Inom denna artikels fackområde (politisk filosofi) är termer som makt, politik och folk rätt centrala. Men ska de vara med i en facktermsordlista? Möjligen har de en något mer specifik betydelse inom politisk filosofi än i allmänspråket, men inte en annan.

Författaren till den artikel som jag utgick ifrån tyckte om att lansera nya begrepp:

 Jefferson och hans vänner är fångade i vad man skulle kunna kalla en “horisontell tidslogik”.

Jasså? Det var svårt att hitta hållande argument för att inte ta med det citerade i min ordlista, så jag var helt enkelt tvungen att lista ut vad det betydde. Hur gör man det, om man inte kan fråga författaren och får för få ledtrådar från texten?

Och hur är det med svåra ord, som är centrala för förståelsen av artikeln, men som inte är facktermer? Ett ord som omhuldad – får det vara med i ordlistan? Andra gånger förutsätts kunskap om franska revolutionen eller “naturtillståndet” -  ska jag hjälpa läsaren på traven där?
Konkret undrar jag framför allt: Hur går man till väga när man skapar en ordlista – särskilt en ordlista som är bunden till en viss artikel, som i detta fall? Vad ska man tänka på? Hur upptäcker man facktermerna? Vilka restriktioner behöver man göra? Det blir skönt med lite svar – som plåster på magsåren, som man säger.

Att översätta termer

Terminologiarbete är inte det lättaste, har jag kommit fram till. Uppgiften till kursen Semantik och terminologiarbete innebar mycket hårt jobb, huvudkliande och frustrerade utrop.

Först ska alla facktermer bestämmas. Jättesvårt! Vad är en fackterm, vad är allmänt känt? Vad är “bara” svåra ord? I mitt fall ska de utvalda orden sedan översättas till svenska. Vilken vånda. En del har ju helt enkelt inte bra svenska motsvarigheter, och i de fallen har jag fått skriva en hel fras. Co-opted? Nä, det finns inget bra ord för det. “Lagts beslag på” fick det bli. Inte bra, men jag hade inte mycket val. Översättningen visade sig vara halva arbetet. Jag kände mig nästan dum som frivilligt valt en engelsk artikel. Nog för att det blev en nyttig övning i översättandets problem och fallgropar, men det blev mycket mer merarbete än jag räknat med.

Men vid ett tillfälle fick jag en snilleblixt som jag fortfarande är helt lyrisk över. Så nu kommer skrytet. “Eco-crank” dök upp i texten, och först förstod jag inte vad det stod för. “Crank” visade sig betyda “excentrisk person, original”. Alltså blev min första översättning “miljömedveten excentrisk person”. Dåligt! Alldeles för långt, snarare en ordförklaring än en översättning. Men jag visste inte vad jag annars skulle säga. Jag kliade mitt huvud blodigt och undrade hur jag skulle kunna lösa gåtan. Till slut slog jag upp synonymer till “excentrisk” och voilá: “kufisk”. Snilleblixten mullrade i mitt trötta huvud. Miljökuf! Perfekt! Tack Synlex! Resten av dagen, och veckan för den delen, var jag överlycklig och berättade för alla som orkade lyssna om hur smart jag hade varit. Men tyvärr kan jag inte ta patent på miljökufen, för jag fick två träffar när jag googlade. Typiskt…

Bruksanvisning

Vi Semantik och terminologi-studenter har ju fått uppdrag att blogga lite om tankarna kring vårt amatörterminologiarbete. För att det hela ska bli så överskådligt som möjligt tänkte jag att vi skulle sortera alla dessa inlägg under kategorin Terminologitankar. Då blir det också enkelt för mottagarna att hitta rätt – och sånt gillas ju av oss språkkonsulter.

terminologiska tankar

“Terminologiarbete bedrivs ofta i projektform där projektgruppen består av fackmän och terminologer” ur Metoder och principer i terminologiarbetet, Spri rapport 481.

Jag är ingen terminolog, och jag är ingen fackman. Jag är drygt en halv språkkonsult (halva utbildningen klar). Därför är det jättesvårt att bedriva terminologiarbete – göra en ordlista – utan att ingå i någon av dessa grupper, och allt verkar svårt och komplicerat.

Det som skulle vara intressant att lära sig är exakt vad terminologen har för kompetens som inte en färdig språkkonsult har, vad man behöver kunna för att arbeta med detta och om TNC har något intresse av att samarbeta med språkkonsulter och vad vi i så fall skulle kunna tillföra i en arbetsgrupp!

Det överlägsna sociokulturella perspektivet på lärande

Språkkonsultprogrammet, 180 poäng – ur ett sociokulturellt perspektiv

Bakgrund

Hela den mänskliga utvecklingen bygger på samspel mellan människor och våra artefakter, de intellektuella och fysiska resurser vi har tillgång till och har skapat för att förstå vår omvärld. Vårt intellekt finns inte längre enbart inom oss. Vi har utvecklat tekniker för att samla kunnande och vetande som vi alla kan använda som språngbrädor mot nytt lärande. Förr var vikten av lärande inte lika stor eftersom samhället inte förändrades så fort. Det var fullt möjligt att “kunna” allt man behövde för att klara sig i vardagen, exempelvis lära sig vilka bär man inte kan äta eller hur man bygger ett hus. Den moderna människan tvingas specialisera sig och eftersom dagens samhälle förändras hela tiden går det inte längre att hålla all kunskap i minnet. Idag är det viktigt att kunna veta var man kan ta reda på information och hur man sedan använder den.

Varför läsa till språkkonsult?

Den artefakt som mer än något annat präglar vår nutid är skriftspråket. Det svenska samhället är extremt textbaserat. Som samhällsmedborgare möter vi text i alla sammanhang, från lagar som styr hela landet till bruksanvisningar som informerar om användning av en viss vara. Att göra kommunikation tillgänglig för alla är en demokratisk fråga och därför är språkkonsulten en viktig aktör i samhället.

Språkkonsultens arbetsuppgifter

Den examinerade språkkonsultens uppgift är inte bara att själv producera tillgängliga texter, utan även att, med den erfarenhet och kompetens utbildningen givit, agera katalysator i språkliga sammanhang.

Programmets pedagogiska inriktning

Hur vi lär är en fråga om hur vi tillägnar oss resurserna för att tänka och utföra praktiska projekt. Vi konstruerar verkligheten genom vad vi gör och vad vi är. Språket formar vår verklighetsuppfattning. Eftersom alla har olika förutsättningar att lära i olika situationer, beroende på exempelvis erfarenhet och social bakgrund, är samarbete en av grundstenarna i utbildningen. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande innebär att man ser på gruppens kompetens som större än summan av de enskilda personernas kompetens. Det leder till att vi under utbildningen vill främja grupparbeten, samtal och samspel. Utbildningen innehåller således fortlöpande seminarier för diskussioner och fördjupning av litteraturen. Utifrån detta upplägg bygger man bäst sin egen kompetens. Det är av yttersta vikt att studenten hela tiden ser den praktiska nyttan av kursinnehållet. Detta för att befästa kunskaper och skapa nyfikenhet och motivation till lärandet. Därför innehåller alla kurser praktiska moment. Redan tidigt i utbildningen ingår samarbete med externa försöksgrupper för att ge studenten möjlighet att inte bara lära sig kommunicera med andra yrkesgrupper, utan även lära av varandra.

Jennie Lind, Maria Hultberg, Anna Manfredsson, Elinn Bolonassos, Mikael Edström, Klara Bejstam

Grupp 2 rapport

rapport1.doc

Språkkonsulterna Grupp 3 AB presenterar stolt…

Rapport svt.se

Presentation svt.se

Grupp 1 infar

Vår grupp (Malin, Tove och Linnea) la upp arbetet på Linneas blogg. Tror dessutom att det var så Stephanie ville ha det – att man lägger upp det på en blogg hos någon i gruppen -i o m att hon RSS:ar och samlar upp allt på det sättet. Nåja, det spelar väl egentligen ingen roll, huvudsaken att alla kan få tag på rapporterna i slutändan.

Gruppsex

kraftpunktspresentation

tillganglighet.doc

Grupp 5:s rapport

www.visitumea.se