Hur väljer man ut termer?

Att träda in i terminologiarbetets värld kändes en aning skrämmande i början. Ska jag skriva en ordlista? Själv? Jag som bara har använt mig av ordlistor tidigare. Många frågor snurrade i huvudet och gör det fortfarande nu när kursen är slut. Den mest övergripande frågan jag har är hur man avgör vad som är en vetenskaplig term och vad som bara är ett mycket svårt ord? Jag hade stora problem när jag skulle göra det slutliga urvalet. Vilka ord platsar i en vetenskaplig ordlista egentligen? Finns det något sätt man kan avgöra det på? Hur brukar urvalsprocessen gå till i proffesionellt terminologiarbete? Detta skulle vara intressant att få veta mer om.  

Vi på Språkkonsultprogrammet i Umeå vet egentligen inte så mycket om terminologi som man skulle önska. De flesta av oss har ju faktiskt mest pysslat med ordboksarbete. Det kunde vara intressant att höra mer om skillnaden mellan de båda begreppen.

Vårt mål med gästföreläsningen är att ha lärt oss så pass mycket om terminologiarbete att vi är kapabla att ställa vettiga frågor om ämnet.

 /Wiman, Bryntesson, Andersson

Att göra bruk av den nyvunna terminologiska medvetenheten

Veckans favoritord är dödbakad, som något annat än bröd kan vara. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det låter vackert. Det är ofta svårt att tumma på  stilistiken för att  uppnå  något annat eftersträvansvärt: förståelse. Därför blir ibland begripligheten dödbakad, men det kan det också ibland vara värt. Jag vet bara inte när.

Det har varit svårt att skriva en ordlista, men också väldigt lärorikt. Jag skulle vilja veta på vilka andra vis jag i framtiden kan nyttja min nyvunna terminologiska medvetenhet. Är det t.ex. överskattat att med synonymer variera sitt språk i texter som många människor förväntas begripa? I vilka språkliga situationer kan det vara bra att definiera de termer man slänger sig med? Hur ska jag gå tillväga för att förenkla svåra begrepp och termer när jag skriver mottagaranpassade texter? Finns det knep för hur jag med mina ordval kan mixtra med mina texters stilvärden? Bör jag undvika vissa typer pedagogiska lögner, såsom metaforer, för att uppnå största möjliga begriplighet i mina alster? Vad mer är semantiskt vetvärt när texter granskas eller skrivs? Hur vet jag vad folk inte vet, eller snarare: hur finner man i sina ordval balansen mellan det överdrivet uppenbara och pragmatiskt  överoptimistiska?

Jag är i huvudsak inte ute efter dödbakade svar på mina frågor. Men det kunde vara nyttigt att diskutera dem, eller kanske finna sina egna svar med hjälp av praktiska terminologiska övningar.

Terminologiska magsår

Jag tror att jag har ett par annalkande blodforsande magsår framför mig. De kommer från det terminologiarbete som huggit mig de senaste två veckorna. Jag har nog aldrig gjort något så svårt (“utmanande”) som att skriva en ordlista. Det är svårt att veta var man ska börja. Men till exempel: Vad, mer exakt, är egentligen en fackterm? Var ska man dra den undre gränsen? Inom denna artikels fackområde (politisk filosofi) är termer som makt, politik och folk rätt centrala. Men ska de vara med i en facktermsordlista? Möjligen har de en något mer specifik betydelse inom politisk filosofi än i allmänspråket, men inte en annan.

Författaren till den artikel som jag utgick ifrån tyckte om att lansera nya begrepp:

 Jefferson och hans vänner är fångade i vad man skulle kunna kalla en “horisontell tidslogik”.

Jasså? Det var svårt att hitta hållande argument för att inte ta med det citerade i min ordlista, så jag var helt enkelt tvungen att lista ut vad det betydde. Hur gör man det, om man inte kan fråga författaren och får för få ledtrådar från texten?

Och hur är det med svåra ord, som är centrala för förståelsen av artikeln, men som inte är facktermer? Ett ord som omhuldad – får det vara med i ordlistan? Andra gånger förutsätts kunskap om franska revolutionen eller “naturtillståndet” -  ska jag hjälpa läsaren på traven där?
Konkret undrar jag framför allt: Hur går man till väga när man skapar en ordlista – särskilt en ordlista som är bunden till en viss artikel, som i detta fall? Vad ska man tänka på? Hur upptäcker man facktermerna? Vilka restriktioner behöver man göra? Det blir skönt med lite svar – som plåster på magsåren, som man säger.

Att översätta termer

Terminologiarbete är inte det lättaste, har jag kommit fram till. Uppgiften till kursen Semantik och terminologiarbete innebar mycket hårt jobb, huvudkliande och frustrerade utrop.

Först ska alla facktermer bestämmas. Jättesvårt! Vad är en fackterm, vad är allmänt känt? Vad är “bara” svåra ord? I mitt fall ska de utvalda orden sedan översättas till svenska. Vilken vånda. En del har ju helt enkelt inte bra svenska motsvarigheter, och i de fallen har jag fått skriva en hel fras. Co-opted? Nä, det finns inget bra ord för det. “Lagts beslag på” fick det bli. Inte bra, men jag hade inte mycket val. Översättningen visade sig vara halva arbetet. Jag kände mig nästan dum som frivilligt valt en engelsk artikel. Nog för att det blev en nyttig övning i översättandets problem och fallgropar, men det blev mycket mer merarbete än jag räknat med.

Men vid ett tillfälle fick jag en snilleblixt som jag fortfarande är helt lyrisk över. Så nu kommer skrytet. “Eco-crank” dök upp i texten, och först förstod jag inte vad det stod för. “Crank” visade sig betyda “excentrisk person, original”. Alltså blev min första översättning “miljömedveten excentrisk person”. Dåligt! Alldeles för långt, snarare en ordförklaring än en översättning. Men jag visste inte vad jag annars skulle säga. Jag kliade mitt huvud blodigt och undrade hur jag skulle kunna lösa gåtan. Till slut slog jag upp synonymer till “excentrisk” och voilá: “kufisk”. Snilleblixten mullrade i mitt trötta huvud. Miljökuf! Perfekt! Tack Synlex! Resten av dagen, och veckan för den delen, var jag överlycklig och berättade för alla som orkade lyssna om hur smart jag hade varit. Men tyvärr kan jag inte ta patent på miljökufen, för jag fick två träffar när jag googlade. Typiskt…

Bruksanvisning

Vi Semantik och terminologi-studenter har ju fått uppdrag att blogga lite om tankarna kring vårt amatörterminologiarbete. För att det hela ska bli så överskådligt som möjligt tänkte jag att vi skulle sortera alla dessa inlägg under kategorin Terminologitankar. Då blir det också enkelt för mottagarna att hitta rätt – och sånt gillas ju av oss språkkonsulter.

terminologiska tankar

“Terminologiarbete bedrivs ofta i projektform där projektgruppen består av fackmän och terminologer” ur Metoder och principer i terminologiarbetet, Spri rapport 481.

Jag är ingen terminolog, och jag är ingen fackman. Jag är drygt en halv språkkonsult (halva utbildningen klar). Därför är det jättesvårt att bedriva terminologiarbete – göra en ordlista – utan att ingå i någon av dessa grupper, och allt verkar svårt och komplicerat.

Det som skulle vara intressant att lära sig är exakt vad terminologen har för kompetens som inte en färdig språkkonsult har, vad man behöver kunna för att arbeta med detta och om TNC har något intresse av att samarbeta med språkkonsulter och vad vi i så fall skulle kunna tillföra i en arbetsgrupp!